| Denna veckas podcast-avsnitt (#118) har fått rubriken ”EGO, ungefär som LEGO”.
Vi människor har många föreställningar om vem vi [egentligen] är och låter ofta dessa föreställningar styra våra liv.
Veckans podd har dock ambitionen att ta reda på vem vi faktiskt är, bortom alla föreställningar, vilka de än må vara.
Exempel på olika typer av JAG, som vi kan identifiera oss med att vara:
- Jag är fantasifull, men inte särskilt noggrann.
- Jag är logisk, men hade önskat att jag vore mer kreativ.
- Jag är inte särskilt musikalisk. Jag är lite för stel av mig.
- Jag är glad utåt sett, men ganska djupsinnig och mörk innerst inne.
- Jag är ingen ledare. Jag gillar när folk guidar mig.
- Jag är omtänksam och ser andra, men glömmer bort mig själv.
- Jag är en praktiker. Det där med teori och allmänbildning är inte min grej.
- Jag kan det teoretiskt, men är inte alls praktiskt lagd.
- Jag är en riktig äventyrare. Det ska hända saker hela tiden för att jag ska må bra.
- Jag är den oroande typen.
Det finns två vanliga angreppssätt som vi människor ofta tar till när vi inte är nöjda med den vi fått för oss att vi är:
- Jag måste utveckla mig själv, dvs. att bygga på något nytt som jag gillar bättre än den jag är just nu.
- Jag måste avveckla mig själv, dvs. att skala bort det jag inte gillar, så att jag slipper att vara det jag inte vill vara.
Vi föreslår dock ett tredje sätt, nämligen att, som en direktupplevelse, kolla efter vem man EGENTLIGEN är, och att då upptäcka att det faktiskt inte finns något EGO alls att utveckla eller avveckla. Ett onödigt slöseri med tid och kraft, alltså.
Varför är det viktigt att göra en sådan undersökning?
Jo, när vi identifierar oss med något som vi egentligen inte är, riskerar vi att såras så fort detta (som vi tror att vi är) kritiseras.
- Jag är 47 år. Säg ingenting dumt om min ålder, då blir jag ledsen.
- Jag är min kropp. Säg inte att jag är tjock, då blir jag arg.
- Jag är mitt hår. Kritisera inte min frisyr, då blir jag sårad.
- Jag är min personlighet. Våga inte anmärka på denna, då blir jag förbannad.
Egot en idé som vi har om oss själva. Men en idé är egentligen inget annat än just en idé, skapat ur ingenting. Det innebär att Egot egentligen är som ett slags spökesom vi tror på och som vi överlämnar allt inflytande till. Ett spöke som styr våra liv. Egot är dock bara en illusion, men blir oerhört inflytelserikt, när vi glömmer bort att det egentligen inte har något inflytande alls, eftersom att det är påhittat. Att låta ego-illusionen bli ens identitet förhindrar oss från att upptäcka vårt sanna jag.
Egot är allt det vi egentligen inte är. Det uppstår när vi separerar oss från andra.
– Detta är JAG. Det där är DU.
– Jag är såhär. Du är sådär.
Egot behöver dock inte bara vara elakt för att vara just ett Ego. Det kan också vara ödmjukt. Det spelar ingen roll. Ingenting av det som Egot säger om sig själv är den vi egentligen är. Vi är ingen idé, föreställning eller upplevelse.
- Den vi verkligen är, är den som har en idé om vem vi är.
- Den vi verkligen är, är den som har en föreställning om vem vi är.
- Den vi verkligen är, är den som har en upplevelse om vem vi är.
Vem är det?
Men, pass på.
Låt dig inte luras av ett ”förklätt” Ego. Egot är lurigt. Det är som en målvakt som försöker försvara sig själv.
In och lyssna…
…via Podcaster, eller…
– via iTunes: https://itunes.apple.com/se/podcast/tomas-och-dennis-podcast/id1055134052?mt=2
– via Acast: https://www.acast.com/tomasochdennis
– via webben: http://tod.sowh.se/podcast/ |
